såg finding neverland igår. är inte den bästa filmen jag sett, den är för det mesta lite småseg, men i slutet blir den alldeles fantastisk! som vanligt när jag kollar film så fällde jag såklart en tår när det var som allra finast. förstår inte vad det är med mig då jag i nästan varje film jag ser (till och med i förutsägbara romantiska komedier och tecknade barnfilmer) börjar gråta när det händer någonting glatt/sorgligt/fint.