kom att tänka på när jag var på debaser för ett tag sedan. där pussade en tjej på mig och frågade mig flera gånger om jag var hög. det var jag förstås inte. det konstiga är att jag var väldigt ledsen den kvällen. hade tidigare under dagen pratat om saker jag försökt förtränga och som drogs upp allt för tidigt, innan såret knappt börjat läka. för henne var jag en ovanligt glad, impulsiv, social och skrattande främling. personlighetsdrag som hon verkade avguda. när jag tänker tillbaka och går igenom kvällen i huvudet hade den kunnat vara helt fantastisk. utåt sätt var den det. utåt sätt var jag gladare än på länge. men inombords kände jag någonting helt annat. jag avskyr när saker som hade kunnat vara hur fina som helst förstörs på grund av nedstämdhet som endast finns inom mig och inte syns.

det är så mycket jag vill samtidigt som jag knappt har energi för någonting. saker och ting är oftast inte som de ser ut.